Rassar tjall deras kultur
De riskerar att bli bombhotade när de ordnar fester och klubbar. De vill inte tala med media eftersom de nästan alltid framställs som rasister. Trots att just skinheads är bevis på att mångkultur är något bra.
På ena handen finns bokstäverna SKIN och på den andra handen HEAD tatuerade. Okända människor kan vrida nacken ur led för att se vad som står på Jans fingrar. Sedan kommer de fram och frågar om han är nazist.
Jag funderar på att skaffa mig en ny tatuering. Ja, jag är skinnskalle! Nej, jag är inte nazist!
Gringo har träffat tre skinheads Karin, Elias och Jan för att prata om en subkultur som många har fördomar om. Karin arrangerar klubbar, fotbollsturneringar och konserter som lockar skinheads från hela Sverige.
Ofta förstår folk vad det handlar om när man skriver att vi ska spela fotboll, lyssna på ska och dricka öl. Men ordet skinnskalle undviker jag att använda, det har blivit så missbrukat och kan både locka fel personer och få vissa människor att tro det handlar om någonting helt annat än att bara ha kul med människor man gillar.
Skinheadkulturen har blivit en symbol för rasism och nazism. Men om rasisterna hade läst på lite innan de valde att raka av allt hår på huvudet och köpa kängor skulle de ha upptäckt att de egentligen hyllar att jamaicaner invandrade till England.
Skinheadkulturen är den enda subkultur som bygger på ett mångkulturellt möte. Det var när vita, engelska arbetarklassungdomar gick på samma klubbar som de invandrade jamaicanerna som kulturen uppstod. De flesta andra subkulturer har uppstått ur homogena grupper. Nästan alla inom countryn är vita, hiphopen föddes bland svarta… Det är konstigt att rasisterna valde att bli just skinheads eftersom vi visar att mångkultur är något bra, berättar Elias.
Men när skinheadrörelsen spred sig från England till Sverige i slutet av åttiotalet hade medierna redan bestämt sig för att skriva skinhead när de menade rasister. Därför kunde den rasistiska skinheadrörelsen växa sig större, de som var främlingsfientliga trodde att de var skinheads och började bära alla typiska skinheadattribut.
Skinhead är ett lätt ord för medierna att slänga in utan att kolla upp. Man piskar upp stämningen mot skins, precis som när medierna skriver att det är invandrare som har gjort något. Man kan aldrig skriva på en affisch att det är en skinheadklubb för då är det någon som kommer bombhota, menar Elias.
Bland skinheaden bryr man sig inte mer om politik än andra samhällsgrupper och tycker det viktigaste är intresset för musiken, kläderna och att ha kul med polarna. Ändå hänger bilden av skinheads som rasister kvar. Efter att ha sett en dokumentär om punkare tog Jan kontakt med SVT och frågade om de inte var intresserade av att göra en dokumentär om de riktiga skinheaden. Han fick svaret att det inte gick.
Det var ingen story. Det ska vara slagsmål och nazisthälsningar. Att berätta sanningen är inte viktigt.
Elias blev skinhead eftersom han är uppväxt med det.
Allt jag tycker om, även människorna, finns i en och samma kultur. Men ibland går jag i gympaskor och t-shirt, säger han.
Karin och Jan upptäckte först punkmusiken.
Så finns det en enkelhet och rakhet jag tycker om. Ingen påstår sig vara något de inte är, istället för att bara snacka så gör man, säger Karin.
Gringofakta om skinheads
Skinheadkulturen uppstod i England i slutet av 60-talet. England var i behov av arbetskraft och dit kom ett stort gäng jamaicaner. Samtidigt började några i ungdomsrörelsen mods låta håret växa och ägna sig åt droger, vilket gjorde att vissa kände att de inte riktigt passade in längre. Missnöjda mods började hänga på samma klubbar som jamaicanerna och de trivdes bra ihop. Och för att skilja sig från de flummiga modsen rakade de av sig allt hår och började klä sig som grovarbetare med stora kängor, uppvikta jeans, hängslen och skjorta för att visa hur stolta de var över att komma från arbetarklassen. De älskade reggae, soul oi-punk, och ska. De kallade sig själva för Skinheads.
