Äntligen hemma

I senaste numret av Gringo Grande skrev vi om Ali-Asghar, a.k.a Alex, Naghedi. Alex levde gömd med sin familj eftersom han och hans familj skulle avvisas. Men den 16 mars fick dom bästa beskedet: familjen får stanna.

Alex käkar kebab med sina polare. Dom säger det är den bästa kebaben i city, men att den allra bästa finns i stockholmsförorten Kallhäll. Stämningen är avslappnad, Jack och Kami formar Puma-loggan i salt på bordet och färglägger den med lite peppar. Saids tjej Sokaina dyker upp med sin kompis. Gängets jargong är softad, de driver och skämtar med varandra på minst fyra olika språk. Alex är glad, och lugnare än sist.
– Det är helt annorlunda nu, säger han och ler stort. Hela familjen är gladare, vi skrattar mer med varandra, all kyla är borta. Jag och mamma var och handlade kläder igår, vi har aldrig gjort det förr!
Det var Alex som först fick veta att familjen fått uppehållstillstånd.
– Jag gick med Said till Migrationsverket och hade med mig tidningen med det ni skrev, för att visa dom. Så tog de dit min handläggare och han sa att det inte behövdes för jag hade fått tillstånd. Jag blev så glad jag fattade ingenting. Vi bara hoppade runt och kramades.
– Ja, säger Said, vi bara hoppade och jag sprang runt och höll på med servetterna.
Servetterna?
– Ja, näsdukar till Alex, han bara grät.
– Jag var så lättad. Det bara rann och rann så här, säger Alex och visar med händerna hur tårarna sprutade.
– Sen jag ringde pappa som ringde mamma och hon ringde mig och sa åt mig att jag skulle hem och städa för alla vänner skulle komma hem till oss.
Familjen firade natten lång. Uppehållstillståndet betyder att de får de fyra sista siffrorna i sina personnummer och kan sätta igång sina vanliga liv. Mamma Mahoboobeh ska läsa ”Svenska För Invandrare”, pappa Hooshang vill läsa klart sin ingenjörsutbildning, syster Setareh är sjukt pepp på att plugga, och Alex ska börja gymnasiet och söker sommarjobb.
Setarehs visdomständer har gjort ont i flera månader, men nu när familjen får vara kvar här lagligt kan hon äntligen gå till tandläkaren. Dessutom har familjen ställt sig i bostadskön för att få en egen lägenhet. Fast fortfarande bor de hos Hooshangs syster, två familjer i en trea. Alex vill fortfarande bli dansproffs och danslärare så han kan lära sina kompisar dansa.
Så hur känns det, vad är skillnaden?
– Allt! Det är svårt att förklara hur det känns men det är som att allt är lättare. Som att vi alla bar någonting tungt på ryggen som är borta nu.
Har din syn på framtiden ändrats sen du fick veta?
– Verkligen, det är mycket större nu! skrattar Alex och slår ut med armarna.
Sist vi pratade trodde du ändå att ni skulle få stanna.
– Ja, men nu är jag säker!
Känner du dig hemma i Sverige?
– Ja, absolut.
Gringofakta
Eftersom Alex var under 18 omfamnades familjen av den tillfälliga lagen, om amnesti, som regeringen beslutat om i somras. Amnestin gav gömda barnfamiljer rätt att söka nytt uppehållstillstånd. Lagen slutade verka i mars och hittills har 12 000 personer fått uppehållstillstånd, bland andra familjen Naghedi.

Du gillar kanske också...