Svartskalle nummer ett

I snart 30 år har Silvia reppat Sverige och chillat med kungen och sina blatteungar. För Gringo berättar hon om ragget med kungen och hur lång tid det tog för henne att få uppehållstillstånd.

Att säga ”Drottningen” känns lika naturligt som att säga ”vad är” innan varje svar i Jeopardy. Är det okej att jag duar dig?
– Eeh, det är ok.
Du har blivit korad till ”number one swartskalle” av Gringos läsare. Hur känns det?
– Jag tycker det är trevligt, men nu är det så att jag inte har svart hår utan brunt hår, det hade varit ännu konstigare om jag haft blont hår.
Känner du dig svensk?
– Jag det gör jag, det är som när man väntar ett till barn, man är förväntansfull och när barnet kommer undrar man om det finns plats att älska det barnet lika mycket. När man väntar det tredje barnet visar det sig att det går att älska det med, och det är så jag känner för Brasilien, Tyskland och Sverige.
Så Sverige är tredje barnet, Sverige är Carl-Philip?
– Ja, så kan man ju se det, men det är inte så jag menar, det jag vill säga är att man inte kan klippa av sina rötter. Dom år i Brasilien är oerhört viktiga för mig och min utveckling och lika väl dom åren i Tyskland. Så allt det där bär man ju inom sig. Nu är jag ju i Sverige. Jag har gift mig med en svensk, våra barn är födda här.
Så det är här du kommer att stanna?
– Ja, jag kom ju hit frivilligt, jag blev tillfrågad om jag ville komma och med det att jag sa ja har jag ju accepterat det nya landet och kulturen.
Du har ju behållit din fina dialekt. Är det medvetet?
– Nej, jag var ju 31-32 år när jag försökte lära mig svenskan och det är en stor skillnad när man är 15 och lär sig ett nytt språk än när man är över 30, men jag har ju försökt så gott jag kan, med all kraft och vilja men lite finns ju kvar.
Vad är det du gillar med Sverige, vad är det du tycker är bra?
– Sverige har ju alltid funnits på nåt sätt i vår familj. När min far jobbade öppnades många affärskontakter och vänner och mina föräldrar brukade vara i Sverige varje år så för mig har Sverige betytt välorganiserade människor som håller vad dom lovar, dom är diskreta .
Vad tycker du är dåligt med Sverige?
– Om man jämför med andra kulturer så är dom mer spontana och svenskarna är mera försiktiga. Men det har ju både sina för- och nackdelar. Men att svenskarna är dryga, strikta och lite tråkiga håller jag inte med om. Ingen dansar lika gärna som svenskar.
Tog det lång tid innan du fick uppehållstillstånd?
– Jag fick lämna mitt pass natten före bröllopet och det var ett stort steg, och det är klart att det är en symbolisk handling som man har i handen och överlämnar till Sverige. Efter bröllopet var jag svensk medborgare.
Så du lämnade passet och då fixade sig allting men andra saker som att hämta posten och laga egen frukost, gör du det?
– Ja, egen frukost gör jag…
Går du till exempel till Ica och handlar mat också? Vad säger folk då i så fall?
– Det brukar bli väldigt tyst men det går ju, oftast är ju folk så upptagna med annat än att iaktta det jag gör. Det finns enstaka fall då dom vinkar eller kollar vad jag tar för märken, det dyra eller det billigare, men det får man ju acceptera.
Hur tycker du att Sverige har förändrats sen du kom hit?
– Det är ju mycket som har hänt i världen sen jag kom hit. Till exempel dom svåra situationerna i Chile, eller i Kurdistan som gjort att många har kommit till Sverige och Sverige har varit väldigt generöst. Jag har besökt Rinkeby flera gånger, både skolan och samhället.
Är du rädd när du kommer dit?
– Rädd? Nej, varför skulle jag vara det?
När man läser om Rinkeby och andra förorter får man ofta höra att det är farligt.
– Jag har varit i skolan två gånger och då berättade rektorn att det fanns 32 språk, så när jag besökte klasserna kunde någon tala portugisiska till mig eller svenska eller engelska och jag talar ju sex språk och jag kunde använda allihopa. Portugisiska, svenska, engelska, tyska, spanska och franska.
Hur är det med kungen föresten?
– Med kungen? Jo, det är alldeles utmärkt.
Hur träffades ni?
– Det var på OS-stadion i München. Han satt en halv meter ifrån mig med sin kikare. Plötsligt vände han den mot mig och vinkade. Vi skrattade och sen sa det klick.
Vad föll du för?
– Ahaa. Hans humor. Kungen är fantastiskt. Han ser det komiska i det lilla. Han är varm och genomtrevlig.
Hur länge har ni varit gifta?
– Nästa år är det 30 år. (viskar)
Hur håller man igång passionen under så lång tid?
– Jag tror man måste ha respekt för varandra och visa det, om någon mår dåligt så får man hjälpa varandra.
Dina barn är andra generationens invandrare, känner de sig kluvna i sin identitet?
– Nej, de känner sig svenska. De är ju födda här.
Har du känt dig diskriminerad någon gång?
– Nej. I Brasilien finns inte såna frågor. Alla har samma rättigheter.