Blatten och bollen

När fotbolls-VM kickar igång representeras Sverige av ett landslag som mest består av blonda och välkammade Svenssonar och Allbäckar. Visst finns en Ibrahimovic också men vad hände egentligen med alla de där andra talangfulla blattekillarna som dominerade de yngre landslagen?

Eldin Karisik, som spelar i Helsingborgs IF och U21-landslaget, menar att det på högre nivåer i fotbollssverige ofta blir en kulturkrock som både handlar om hur man spelar fotboll och det sociala spelet. Trots att de flesta spelarna är fostrade i svensk fotbollskultur har de ett beteende som skiljer sig från spelare med svenska föräldrar från landsortsklubbar.
– Vi från andra länder är ganska olika svenskar i fotbollsspelandet. I Jugoslavien är det viktigt med passningsspel och lira fint, här är det långbollar, säger Eldin.
Dessutom är jargongen, som många av killarna har, inte helt accepterad.
– Vi är annorlunda. Jag har kompisar som många svenskar har tyckt varit kaxiga. De är inte alls kaxiga egentligen. Och vilken svensk hade inte sagt att Zlatan är kaxig? Men får han inte vara sig själv är han ingen bra fotbollsspelare.
En rapport från Riksidrottsförbundet visar att blattekillar utövar idrott – och framför allt fotboll – i större utsträckning än killar med två föräldrar födda i Sverige. Men när det blir dags för seniorlagen försvinner de.
Kaxigheten pekar Hodan Siid-Ahmed ut som en viktig orsak till att det tar stopp för många. Hon spelar i KIF Örebro och U21-landslaget och tycker att tränarna ofta har för lite förståelse för förortskillarna. De måste kunna läsa mellan raderna och skilja en skämtsam jargong från nonchalans. Eldin håller med:
– Jag har spelat med många invandrare och när man ska flyttas till nästa åldersgrupp så försvinner de. Då får de inte vara med på grund av att de spelar annorlunda och har en annan attityd.
Hodan och Eldin påpekar att både spelarna och förbundet måste anpassa sig. De beskriver sig själva som socialt skickliga personer, för många andra är det svårare.
Problemet inte är lika utbrett på damsidan, säger Hodan, dels för att det bara finns en handfull blattetjejer i Allsvenskan, men också för att tjejer ofta är bättre tränade i det sociala spelet. I damlandslaget finns bara en spelare med invandrad bakgrund, Jane Törnqvist. Hodan tror att det beror på att blattetjejer inte spelar så mycket fotboll.
– Men jag har märkt att det är fler yngre tjejer nu än det var i vår generation, säger hon.
– För oss är spelarnas prestation avgörande för om de når landslaget. Deras bakgrund är ointressant. Förklaringen är att de inte klarar av att hålla kvalitén och jag har ingen aning om varför, säger Jörgen Lennartsson, förbundskapten för herrarnas U21-landslag.
Problem med jargong har inte Jörgen märkt, men han håller med om att spelet kan skilja sig och att det kan vara en delförklaring till varför det blir svårare för blattekillarna.
– Det finns utrymme för att låta det individuella tänkandet flöda mer i de yngre lagen, eftersom det då är utbildningsinriktat. När de är 18 och 19 är det lagets prestation som avgör.
Dessutom hårdnar konkurrensen och kraven ökar med åldern, förklarar Jörgen.
Är det svårare att hantera för blattekillar?
– Jag vet inte, jag bara spekulerar.

Du gillar kanske också...